I Djur & natur

Tupplöst i hönshuset

Om man utgår från att det är 50% chans att ett ägg resulterar i en höna och man kläcker fram fem stycken kycklingar borde sannolikheten att samtliga av dessa är hönor vara 3,125%. Dåliga odds med andra ord.

Ändå är det precis vad som hände oss. Av de fem kycklingar som vi kläckte fram i våras har det visat sig att inte en enda är en tupp – ett drömscenario för en uppfödare.

Dagsgamla kycklingar - silke och kochin

Jag var beredd på att behöva hitta nya hem åt åtminstone en eller ett par tuppar. Men varenda höna har börjat lägga ägg och inte ens Albin (numera åter kallad Ada) var en tupp. Hon var bara lite före i utvecklingen jämfört med den andra dvärgkochinen, Elsa.

Elsa å sin sida har tagit på sig rollen som tillförordnad tupp. Vilket medfört att hon från att ha varit en snäll fluffboll blivit en bitsk liten vakthund i fjäderförpackning som för oljud i tid och otid.

Egentligen hade det varit skönt att slippa en galande tupp i hönshuset, men kanske behövs det ändå en stilig hönskarl som kan axla den tunga rollen som väktare så att Elsa kan återgå till sitt stillsamma liv som höna.

(Har funderat på om en chabo-tupp skulle passa i gänget eftersom de sägs vara synnerligen trevliga. Jag är dock lite rädd att Elsa skulle ge en liten chabo-kille stryk…)

Nåja. En tupps varande eller icke varande i hönshuset tål att tänkas på ett tag till.

Signild har lämnat redet
Signild, före detta surhöna.

Under tiden är det fullt i surhönestugan. Silkeshönan Signild har äntligen lämnat sitt trista hörn men i gengäld har Albin Ada och Hulda nu legat hoptryckta i samma rede och surat i snart två veckor.

Och i morse låg till och med Elsa och fräste på redeshyllan.

Ojne vojne. Hoppas surhönseriet snart är avklarat, åtminstone för detta år!

Surhönorna Hulda och Ada, tillfälligt utknuffade från sitt rede i ett försök att få dem på bättre tankar.
Surhönorna Hulda och Ada, tillfälligt utknuffade från sitt rede i ett försök att få dem på bättre tankar.
4
Share Tweet Pin It +1

Anjeli

En exilskåning som numera är bosatt i ett hus i skogen strax norr om Göteborg. Är frilansande webbdesigner och webbredaktör på dagarna och silversmidande månskensbonde som drömmer om självhushållning på fritiden.

Relaterade inlägg

Frigående fluffrumpor

Publicerat 23 oktober, 2016

Från basilisk till surhöna

Publicerat 4 augusti, 2016

Månaden i bilder

Publicerat 31 januari, 2017

Föregående inläggVirkeshylla och uppgradering av ladan
Nästa inläggAtt ta en digital paus