För någon vecka sedan fick vi ett oväntat samtal. Knappt två månader efter Eltons försvinnande hade en utsvulten katt matchande Eltons signalement siktats nere i byn. En stund senare rullade grannens bil in på gårdsplanen.

Ut lastades en väldigt spinkig, trött och storögd Elton.

Lyckan och lättnaden var total. Hemmet har inte varit detsamma utan denne lille herre. Det har inte gått en dag då man inte funderat över var han kunde vara och då man inte våndats över hans okända öde.

Men nu är han alltså hemma igen och det känns som att en stor tyngd lyfts från våra axlar.

Han har lyckats gå upp ett kilo i vikt sedan hemkomsten men är fortfarande mer fixerad vid mat än någonsin. Just nu gör han inte så mycket annat än att vakta kylskåpet i väntan på nästa portion laxmousse.

Men det är inte konstigt att förstå hans fixering. Mat är något som det knappast funnit gott om under de veckor han var borta. Stackars lille pälskling.

Vi är evigt tacksamma att vår granne hjälpte oss få hem vår älskade gubbe igen.

7

Rekommenderade inlägg