I Allt annat, Djur & natur

När hjärtat brister

Här på bloggen har det åter varit tyst ett tag. Jag har helt enkelt inte haft lust eller ork att skriva några lättsamma inlägg. Men nu orkar jag äntligen berätta varför.

Tanken var att vi helgen efter Arvika-besöket skulle vara hemma, ta det lugnt och unna oss en extra dos kattmys. På lördagen fick vi besök av Patriks släktingar, och katterna hade busade för fullt. Inte minst Pie.

Älskade lilla Pie, som älskar bus och uppmärksamhet. Hon var verkligen i sitt esse.

På kvällen bäddade jag ner henne i filtar framför kaminen och efter en stund kom hon och lade sig som vanligt i mitt knä. Eftersom jag lämnat in veckans uppgifter tidigare under dagen hade jag för ovanlighets skull ingen dator i knäet. Så jag kunde ge världens charmigaste kattjej den uppmärksamhet hon förtjänade. Jag tog en sista bild av henne i mitt knä (hon var ju så söt!) strax innan jag gick till sängs.

Då kunde vi inte ana att vi dagen efter skulle mötas av en katastrof.

På söndagen gick Patrik upp tidigt och satte sig i nördrummet. Under tiden låg lillan och sov på sin favoritplats i katträdet i rummet intill. En stund senare hördes några krafsanden och plötsligt uppenbarade sig Pie i dörröppningen, en Pie som liksom var alldeles trasig.

När jag sprang ner för att se vad som stod på möttes jag av den hemska synen av en katt som inte kunde röra bakdelen och som jamade av smärta och förvirring.

På några minuter lastade vi in henne i en bur och gav oss av i ilfart mot Blå Stjärnans akutmottagning i Göteborg. Min förhoppning var att hon bara hade råkat få ett benbrott eller ett ben ur led. Och min värsta farhåga var att hon hade trillat ner från katträdet och skadat ryggen.

Det visade sig vara ännu värre än så. Ett förstorat hjärta hade lett till en trombos som fastnat i aortan och som på ett ögonblick lett till extrem smärta och lamhet. Chockade mottog vi beskedet om att vår älskling inte bara var skadad, hon var döende.

En och halv timme tidigare hade hon sovit fridfullt och allt hade varit som vanligt. Nu tvingades vi inse att vi måste ta farväl av henne.

Precis innan hon somnade tycktes smärtan försvinna och under en kort stund började hon spinna svagt, med sin lilla haka vilandes i mitt armveck.

Sedan stod vi där med en tom bur och insåg att vi aldrig skulle få hem henne igen.

Vår älskade, charmiga, busiga, gosiga Pie finns inte mer.

Det finns inte ord för att beskriva hur mycket kärlek man kan känna för en sådan liten varelse. Och hur mycket saknad och tomhet hon lämnar efter sig.

Vi ses i Nangijala, älskade Pie!

9
Share Tweet Pin It +1

Anjeli

En exilskåning som numera är bosatt i ett hus i skogen strax norr om Göteborg. Är frilansande webbdesigner och webbredaktör på dagarna och silversmidande månskensbonde som drömmer om självhushållning på fritiden.

Relaterade inlägg

Månaden i bilder

Publicerat 31 januari, 2017

En semestervecka i Skåne: Österlen

Publicerat 1 augusti, 2015

Fågel, fisk eller mitt emellan

Publicerat 30 mars, 2018

Föregående inläggÅter från de värmländska skogarna
Nästa inläggFågel, fisk eller mitt emellan
  1. Ann-Sofie
    8 månader ago

    Åh mitt hjärta brister när jag läser din text och tårarna rinner. Har själv sex katter och förstår precis känslan ni har just nu. Förra sommaren var en tragisk sommar för oss. Först ringer det på dörren när jag sitter och äter frukost och en säger att han kört på en katt. Vår älskade lilla Saga. Hon var som er Pie – en solstråle som älskade livet och alla varelser, som bara spred glädje och kärlek. Grät länge, länge och blir lika ledsen igen när jag läser om er Pie. Någon månad senare händer det igen. Sagas mamma, Celine blir påkörd fast vi nästan inte har någon trafik alls där vi bor. Hon lever men är helt trasig. Ilfart till djursjukhuset där hon åker in på operation. Alla fyra ben söndertrasade. De lyckas lappa ihop henne men då var det nära att vi fått ta ett snabbt farväl av ytterligare en älskad liten pälsboll.
    Jag känner med er och förstår vilket hål det gör i hjärtat. Ingen kärlek är större och renare än den till våra djur 😢😻

  2. Sofia - hildas.se
    8 månader ago

    Jag blir så himla ledsen och tårarna rullar så att jag knappt ser vad jag skriver. När jag läste din fint beskrivna text så vet jag precis hur det känns. Har varit med om den där totala chocken och smärtan två gånger när man måste ta beslut om att ta farväl. Det gör så jävla ont! Tänker på dig och lider med dig. Så himla ledsamt!
    Kram Sofia