I Djur & natur, Utvalt

En flock japanska vaktlar flyttar in

Tidigt i höstas, endast två veckor efter inflyttningen till huset, tog jag bilen till Vänersborg för att hämta tio stycken japanska vaktlar av storleken jumbo. Med mig hem följde ett gäng trivsamt kvittrande dunbollar som genast verkade trivas i sitt nya hem.

Efter en oändligt antal inräkningar visade det sig att jag visst råkat få en extra vaktel ”på köpet”. Inte konstigt att det råkat komma med en extra med tanke på hur väl deras viltfärgade fjäderdräkt smälter in i omgivningen – och med varandra!

Vaktlarna kurar i en av de granriskojor som finns i utomhusdelen.
Vaktlarna kurar i en av granriskojorna.

Vaktlarnas hem

Vaktelhuset är ett före detta hönshus (som dessförinnan används både som snickarbod och gästhus) som vi byggt om för att passa lite mindre fjäderfän. Att röja ut, städa och renovera den lilla stugan var ett stort projekt som förtjänar att beskrivas i ett separat inlägg.

Utedelen av vaktelhuset. Lecablocken var den tredje lösningen för inträde till inomhusdelen. De vägrade nämligen använda den bräda och stege jag byggde åt dem!
Utedelen av vaktelhuset. Lecablocken var den tredje lösningen för inträde till inomhusdelen. De vägrade nämligen använda den bräda och stege jag först byggde åt dem…
En hörntoalett tillverkad för marsvin eller kaniner funkar alldeles utmärkt som sandbadsbehållare för vaktlar.
En hörntoalett tillverkad för marsvin eller kaniner funkar alldeles utmärkt som sandbadsbehållare för vaktlar.

Lågmälda, duniga små kanonkulor

Till skillnad från höns kan man inte låta vaktlar vara frigående eftersom de helt enkelt skull flyga iväg och troligtvis aldrig komma tillbaka. Eller ja, ”flyga” är väl att överdriva. Dessa duniga kanonkulor flaxar sådär en meter rakt upp i luften och dunsar sedan tungt ner i backen. ”Graciöst” och ”kontrollerat” är inte ord som jag skulle använda för att beskriva japanska vaktlars flygförmåga. (Jag skulle dock inte vilja testa deras förmåga utanför voljären. Vem vet vad dessa små duniga kanonkulor är kapabla till om de verkligen får för sig att testa det där med att flyga!)

Äggen: en god och nyttig bonus

De nyinflyttade vaktlarna satte genast igång med att värpa. Nio damer lade ganska precis ett ägg per dag i någon vecka innan det plötsligt tog tvärstopp när det var dags för ruggning. Sedan dess har det inte lagts några ägg. En värmelampa eller extra belysning skulle säkert lura fram lite vårkänslor, men eftersom en vaktel ändå ägnar den mesta av sin energi till äggläggning och fortplantning under sina knappa två levnadsår tycker jag att flocken förtjänar att ta det lugnt och återhämta sig fram till våren. Snart lär äggskålen vara full av fläckiga små ägg igen.

Det första ägget jag plockade i vaktelhuset.
Det första ägget jag plockade i vaktelhuset.
2
Share Tweet Pin It +1

Anjeli

En exilskåning som numera är bosatt i ett hus i skogen strax norr om Göteborg. Är frilansande webbdesigner och webbredaktör på dagarna och silversmidande månskensbonde som drömmer om självhushållning på fritiden.

Relaterade inlägg

Tupplöst i hönshuset

Publicerat 13 september, 2016

Från basilisk till surhöna

Publicerat 4 augusti, 2016

Föregående inläggEn (nästan) vit jul och ett vitt rum
Nästa inläggFuruborgen börjar likna ett hem