I onsdags förmiddag mottog jag ett ivrigt SMS från Patrik som meddelade att det snöade, och rejält dessutom. Utanför kontoret fanns det inte en tillstymmelse till snö. Visserligen var det ett par minusgrader, men något vitt kunde man inte se.

Med tanke på Patriks glädje över att äntligen få anledning att bruka den nya plogen bestämde jag mig för att åka hemåt vid lunch, innan snön hemmavid blev alltför djup och innan stadsborna drabbades av kollektiv snöpanikkaos.

När jag lämnade Göteborg började snön falla, och efter hand som jag färdades norrut blev sikten sämre och flingorna allt större. Sambon hade haft helt rätt i att det skulle finnas ett stort snöröjningsbehov framåt kvällen.

Uppför backen kom jag i alla fall. Lite slirigt var det redan då, men dubbdäcken tog mig hela vägen hem denna gång.

Väl hemma möttes jag av ett fullständigt snötäckt landskap.

Under såväl eftermiddagen som dagen efter jobbade jag hemifrån, vilket jag inte alls hade något emot. Att ge sig ut på hala vägar slipper jag gärna. Det är inte dumt alls att vara frivilligt insnöad ibland!

Och framför allt så fick Patrik tillfälle att ploga. Både gårdsplanen och hela vägen ner till brevlådan har röjts både en och två gånger av denne flitige karl under de senaste dagarna.

Jag, och i synnerhet hönsen, är dock mer skeptiska till det vita bös som täcker marken. Vi tycker mest att våren kan komma nu så att trädgården åter blir full av liv och grönska.

Hönsen är skeptiska till snön

Framför allt ska marken krylla av mask, tycker Hulda med entourage. Själv tycker jag att det räcker med jord som är varm nog att börja plantera i.

3

Rekommenderade inlägg