I DIY, Huset

Fulbyggnader, In Memoriam

Igår kväll, innan jag skulle somna, så låg jag och tittade genom alla bilderna på telefonen man har tagit under 1½ år. Även om vi har varit duktiga på att fota mycket som vi genomfört, så är det nog mycket som bara har rykt med av bara farten. Hur som helst, medan jag tittade på bilderna så insåg jag hur många byggnader och tillbyggnader som en gång i tiden fanns här på gården, men som på ett eller annat sätt är ur tiden. Med det i åtanke så blir det här en liten minneslund man kan gå till och minnas fula byggnationer och tillbyggnader.

Poolen, RIP

Nu kan den ju egentligen inte klassas som en byggnad, men den var ju något så när stationär, och för att inte bli helt bortglömd så får den en liten plats här. Poolen var de första större ting som fick ryka. Den råkade stå precis i den håla där vi hade tänkt placera den slutna tanken. Eftersom entreprenören ringde halv åtta en kväll och sa ”vi kommer i morgon 06:30 och börjar gräva” sådär lite mysigt spontant, och vi endast var utrustade med två spann… och poolen var 6 kubik med vatten, så fick den en ganska vårdslös behandling. Istället för att bli såld för en hundralapp eller två så hamnade den, som så mycket annat, på en container. Länge leve poolen.

Vedtaket, RIP

Det var rangligt, skyddande inte mot varken väder, vind eller nederbörd och stod på den perfekta platsen för att ställa upp pallar med all vår ved. Dessutom såg det ju för illa ut. Ledsen taket, men brötet hamnade på container medan plåtskivorna och de bra virket har fått nytt liv eller kommer få nytt liv här på gården.

Hönshus… tror jag? RIP

Vet faktiskt inte riktigt vad det här var för konstig liten byggnad. Vi tror det har varit ett gammalt hönshus mitt på ängen, men man är verkligen inte säker. Jag har en teori om att det var här man skrämde små barn som inte betedde sig med att dom skulle hamna om dom inte skärpte sig. Hade fungerat på mig, och jag närmar mig 35. Hur som helst, en söndagseftermiddag blev jag trött på att se fanskapet och den fick smaka på min gröna fina kofot. Vart hamnade allt ruttet skräp? Ni kan nog gissa.

Blå boden, RIP

Blå boden har fått ett alldeles eget jätteinlägg på bloggen, men bara för det ska den inte slippa undan att uppmärksammas. Sönderbränd, skitig och brutalt ful, och dessutom haft mage att stå mitt i vår kommande fruktträdgård. Ni förstår ju själva! Jag bussade min far med vinkelslip på den, medan jag och min mor släpade resterna av stackaren till… containern.

Utedasset, RIP

Det här är en vacker historia om liv och död. Den gamla skruttiga traktorn sålde vi till grannen för en spottstyver, vars far rustat upp den, målat och fått den i nyskick. Nu används den, förutom som nöjesåkning till postlådan, utav vår granne i konkurrens om vem som hinner ploga lilla vägen först. Utedasset däremot, nå, låt oss säga att jag blev trött på att se det från vardagsrumsfönstret. Och bråtet hamnade.. ahhh.. där fick jag er! Virket som ännu gick att använda blev till kragar/stöd för våra vedpallar, några av reglarna väntar på att användas i något mindre viktigt syfte och resten av virket som var dåligt och skruttigt hamnade i eldtunnan. Ni ser, ni får vara lite på tårna!

Kupolväxthuset, RIP

Alltså, jag är med på att det finns växthus i den här stilen som kostar en förmögenhet, men något säger mig att den inte var jord av packplast, byggplast och ruttna obehandlade brädor. Varje dag när jag kom körandes upp för vägen mot huset så lyste det där j****a plasttaket som en fyr rakt i ögonen på en. Man blir ju vansinnig. Fanns inga andra alternativ förutom att gå ut och välta taket och demontera det. De dassiga brädorna har eldats i eldtunnan, plasttaket är återvunnet och sönderslagna ”gråsuggorna” ligger på den stora stenhögen i väntan på att nyttjas som fyllmaterial till en gammal brunn. Börjar bli väldigt lite container nu känner jag.

Röda boden, RIP?

Tänkte lämna er med en cliffhanger. Den mytomspunna röda boden var aldrig med i dealen vid köpet av huset. Tanken var att den förra ägaren skulle ha med sig den redan innan inflytt, men det visade sig att den först hämtades flera månader efter vi redan hade flyttat in. Glädjen var stor när den lilla boden som knappt höll ihop skumpade ner för berget. Men ingen vet vad som hände den röda boden tillslut. Finns den ännu? Hamnade den någonsin på en container? Frågorna är många, men svaren uteblir. Den röda boden och Loch Ness spelar nu i samma division.

4
Share Tweet Pin It +1

Patrik

F.d. gotlänning som bott hela sitt vuxna liv i Göteborg med omnejd och arbetar som konsultchef på ett IT-företag. Rastlös hemmafixare som hellre prövar och misslyckas, än för evigt planerar och aldrig kommer till skott.

Föregående inläggVeckans ting
Nästa inläggSyrenhäck lagom till sommaren