I Djur & natur, Odling & trädgård

Frigående fluffrumpor

Trots höstrusk och duggregn hoppar hönsen glatt ut ur inhägnaden och ut på gräsmattan så fort jag öppnar dörren till utegården. Genast börjar de krafsa efter mask och godsaker, och Alfons ropar förtjust när han hittar något som hans damer kan tänkas vilja ha.

Nu när vi har en ansvarstagande tupp i vår flock vågar jag äntligen låta tjejerna gå fritt utan att ha konstant uppsikt över dem.

Kochintuppen Alfons, hönan Elsa och dvärgsilkeshönan Hulda

Jag släpper visserligen bara ut dem när vi hemma och de är sällan ute mer än en halvtimme innan de självmant skuttar tillbaka in i hönshuset. Men nu slipper jag i alla fall stå och glo på dem ute i kylan och jag behöver inte oroa mig lika mycket för de faror de kan stöta på så fort de hamnar utom synhåll.

Istället får hönorna i lugn och ro traska omkring och njuta av friheten så länge de vill utan att stressas tillbaka in i hägnet bara för att jag måste in i huset.

En win-win-situation för båda parter, med andra ord!

Elsa, pärlgrå dvärgkochin

4
Share Tweet Pin It +1

Anjeli

En exilskåning som numera är bosatt i ett hus i skogen strax norr om Göteborg. Är frilansande webbdesigner och webbredaktör på dagarna och silversmidande månskensbonde som drömmer om självhushållning på fritiden.

Relaterade inlägg

En dag gamla kochin- och silkeskycklingar

Fjuniga barnbilder

Publicerat 25 maj, 2017

Månaden i bilder

Publicerat 31 januari, 2017

Nya ägg i kläckaren

Publicerat 2 juli, 2016

Föregående inläggEldtunnan går varm
Nästa inläggEtt hus åt Ville Vildkatt