I Djur & natur

En liten babyboom

Det finns inte mycket som är lika gulligt som en nykläckt kyckling. Särskilt inte när dess föräldrar är charmiga silkeshönan Hulda och världens artigaste kochintupp Alfons.

Det är ganska precis ett år sedan som unghönorna flyttade ut i hönshuset, och nu har alltså en av dem fått en alldeles egen kyckling. Att jag skulle låta Huldra ruva fram kycklingar var egentligen inte något som jag planerat. Men i och med att Signild blev tagen av räven och Hulda så gott som omedelbart efteråt lade sig och surade i ett rede bestämde jag mig för att låta hennes ägg ligga.

Dessutom har jag faktiskt aldrig sett Alfons ens försöka para sig med någon av hönorna. Jag trodde därför att det var osannolikt att några av Huldas ägg skulle vara befruktade.

Med facit i hand kan jag konstatera att …

1: Alfons kan föröka sig.
2: Hulda är en fantastisk mor.

Sedan några dagar tillbaka bor Hulda med Signild (junior) i en tillfälligt inredd barnkammare i hönshuset, och Hulda har redan gett den lilla några lektioner i att sprätta efter att jag släppt ut dem i solen och gröngräset några gånger.

Och i morse, två dagar tidigare än beräknat, vaknade jag av svaga pip från äggkläckningsmaskinen som jag för lite drygt två veckor sedan fyllde med ”postorderägg”.

Då hade nämligen dessa två små vaktlar fått för sig att det var dags att kläckas:

Denna typ av vaktel kallas fransk jättevaktel eller fläskvaktel(!). Egentligen är de av samma ras som mina tidigare vaktlar, alltså japansk jumbovaktel, men denna gren är något större än en genomsnittlig vaktel.

7
Share Tweet Pin It +1

Anjeli

En exilskåning som numera är bosatt i ett hus i skogen strax norr om Göteborg. Är frilansande webbdesigner och webbredaktör på dagarna och silversmidande månskensbonde som drömmer om självhushållning på fritiden.

Relaterade inlägg

En stillsam vårhelg

Publicerat 27 mars, 2017

Tupp i hönshuset

Publicerat 29 september, 2016

Föregående inläggTips: en kvart i Ystad
Nästa inläggTrädgårdsdagarna på Liseberg